Tillfällig Paus

Hola!

Jag startade den här bloggen för att testa olika plattformar innan jag bestämde mig var jag skulle fortsätta mitt bloggande någonstans. P.g.a. tidsbrist och dålig besöksfrekvens här så pausar jag den här tillfälligt och fortsätter att köra min blogg på nouw >>

Välkommen att kika in hos mig där!

 
Kooperativ incident...

Jomensåatte….då har man ställt till en liten pinsam scen mitt i allmänheten då, närmare bestämt på COOP precis i eftermiddagsrusningen då alla har brådis att inhandla middagsingredienserna inför helgen.

Jag är också på väg in i butiken, lite tankspridd och långsam sådär, och tydligen med noll utstrålning för de där rackarns grindarna man måste igenom tvärstänger mitt framför näsan (ja, eller knäna då) på mig.

Grabben bakom mig får inte stopp på förtifemmorna och plötsligt har jag hans front kletad mot min bakdel och hans andedräkt i nacken (vid ett annat tillfälle och någon annanstans hade detta varit en helt annan upplevelse ....just sayin’).

Till saken hör att han håller en burk Red Bull i handen som råkar skvalpa över lite på konsumgolvet. Jag känner mig klumpig och dum och utbrister glatt, liksom för att lätta på den spända stämningen lite: ”Visst ja, jag är ju portad på det här stället!”.

Grabben bakom min rygg som precis tagit en rejäl klunk av sin medhavda dryck sprutskrattar mig rakt i nacken och jag har nu en kletig mix av Red Bull och dräggel i mitt nyfriserade hår och sakta rinnande nerför nacken innanför kragen…..

Kön som bildats bakom grinden består nu av människor som försöker se neutrala ut genom att fästa blicken var som helst utom på oss därframme. Som tur är viftar äntligen någon klipsk individ med handen vid sensorn och grinden öppnas och jag föses framåt av den stressade kön.

Jag tror att Red Bull faktiskt ger en vingar, för jag liksom flög fram som en fuktskadad fiskmås till hyllan med pappersnäsdukar……

Trevlig helg!

Visst har vi det bra...egentligen?

En dag inser man att man trots alla problem med hälsan och annat, är ganska lyckligt lottad ändå. Jag bor i ett fritt och demokratiskt land, ett naturskönt land med tydliga växlingar i årstiderna som gör att man har möjlighet att längta till de årstider man nu föredrar. Jag bor i eget hus på landet men med bara fem minuters bilfärd till stadens centrum och jag har ett jobb jag trivs med och fina vänner och kollegor.

Jag tror att de flesta skulle tycka ungefär detsamma om man tänkte efter lite, och ändå verkar vi för det mesta gå ”all in” för att hitta något att klaga över, mig själv inräknad tyvärr. Och visst finns det mycket i vårt samhälle som behöver förändras och förbättras, men jag ser en viss skillnad i att klaga och gnälla och att komma med välriktad, konstruktiv kritik.

Vädret är ett tacksamt klagoobjekt och ligger stadigt etta på klagotoppen, hög brottslighet, dålig infrastruktur, sjukvård m.m. gör att politiker också ligger bra till. Överhuvudtaget är samhällsproblem vanligt förekommande. När vi klagar över vädret finns ingen att skylla på mer än oss själva, och då tänker jag närmast på miljöförstöringen och klimatförändringarna, men de senaste åren har vi hittat andra att skylla allt det övriga på, människor från andra länder utan egentlig skuld. De problem som uppstår av för stor immigration kan inte skyllas på enskilda människor utan ska riktas dit den hör hemma, mot statsmakten och politiken.

Men om man ser till det lilla, alltså sin egen situation, har vi det rätt så bra faktiskt. Hur nöjd man känner sig beror förstås på vad man jämför med, men jag väljer att jämföra med dem som lever under mycket sämre villkor.

Tacksamhet är nämligen en mycket trevligare känsla än avundsjuka….