Visst har vi det bra...egentligen?

En dag inser man att man trots alla problem med hälsan och annat, är ganska lyckligt lottad ändå. Jag bor i ett fritt och demokratiskt land, ett naturskönt land med tydliga växlingar i årstiderna som gör att man har möjlighet att längta till de årstider man nu föredrar. Jag bor i eget hus på landet men med bara fem minuters bilfärd till stadens centrum och jag har ett jobb jag trivs med och fina vänner och kollegor.

Jag tror att de flesta skulle tycka ungefär detsamma om man tänkte efter lite, och ändå verkar vi för det mesta gå ”all in” för att hitta något att klaga över, mig själv inräknad tyvärr. Och visst finns det mycket i vårt samhälle som behöver förändras och förbättras, men jag ser en viss skillnad i att klaga och gnälla och att komma med välriktad, konstruktiv kritik.

Vädret är ett tacksamt klagoobjekt och ligger stadigt etta på klagotoppen, hög brottslighet, dålig infrastruktur, sjukvård m.m. gör att politiker också ligger bra till. Överhuvudtaget är samhällsproblem vanligt förekommande. När vi klagar över vädret finns ingen att skylla på mer än oss själva, och då tänker jag närmast på miljöförstöringen och klimatförändringarna, men de senaste åren har vi hittat andra att skylla allt det övriga på, människor från andra länder utan egentlig skuld. De problem som uppstår av för stor immigration kan inte skyllas på enskilda människor utan ska riktas dit den hör hemma, mot statsmakten och politiken.

Men om man ser till det lilla, alltså sin egen situation, har vi det rätt så bra faktiskt. Hur nöjd man känner sig beror förstås på vad man jämför med, men jag väljer att jämföra med dem som lever under mycket sämre villkor.

Tacksamhet är nämligen en mycket trevligare känsla än avundsjuka….